Avgörande bokbeslut

Avgörande beslut tas bäst med en kopp kaffe som kompanjon.
(För er som hängt med i espressoföljetången:
Som bekant: Min högt ärade maskin gav upp efter tio år.
Sedan dess: I fredags åkte jag till Kaffelabbet och köpte en ny, ej likadan maskin. Kromfärgad, kantig och ett framträdande som var självupptaget och tvärt, ingen kärlek vid första anblicken. Men det är insidan som räknas och efter fem minuter bestämde jag mig för att vi var gjorda för varandra.

Maskinen ger gött kaffe och skummar till tätt fint skum, som om det bodde en donna med underarmar rejäla som brödlimpor, som vispade med outtömlig energi under det kromfärgade skalet.
Bemötandet på Kaffelabbet var en del av behållningen; omsorgsfullt, lyhört och kunnigt. Besök rekommenderas).

Jag har filat på första kapitlet och funderar på om berättarjaget, Felicia ska vara runt tio år eller runt femton år.
Tioåringens perspektiv är intressant för att tioåringen är medveten, kan se och känna konflikter men kanske har svårare att läsa upprinnelsen till dem. Dramat som utspelar sig mellan hennes far, mor och farmor kan Felicia redogöra för och påverkas av men det är ett detektivarbete för henne att förstå bakgrunden till konflikten.

Bakgrunden till den huvudsakliga konflikten består i att farmor Matilde håller ett tal på Felicias föräldrars bröllop där Matilde tar upp brudens historik med nazistsympatier. Talet gör att brudparet bryter med Matilde. Långt senare när Matilde blir änka och hemlös då hon inte ärver sin sambo, förbarmar sig hennes son över henne och hon får flytta in på Viktor Rydbergsgatan. Felicias mor vill inte acceptera arrangemanget och där startar handlingen.
Genom att låta Felicia vara tio år och skildra detta kan läsare med vuxenögon förstå mer än berättarjaget. Astrid Lindgren var så skicklig på detta, att skapa historier som blir till behållning, av olika anledningar för både vuxna och barn. Jag blev helt tagen när jag såg film med Madicken nu i vuxen ålder och kunde lägga märke till de trasiga liv som skildras vid sidan av Madicken och Lisbets äventyr.

Att göra Felicia äldre skulle filtrera händelsen genom en person som är i gränslandet mellan barn och vuxen. En period när man kanske är mer självcentrerad? Det ger hela berättelsen ett annat utfall. Men jag kommer kunna frossa i inre och yttre konflikter. Det kan också vara fint om Felicia kan se mer nyanserat på Matilde. Som tioåring vill man kanske ge hela människan ett enda attribut som snäll, spännande, ond eller liknande?

Jag ger dessa tankar en vecka. Sedan bestämmer jag mig.

PS. Och här en bild på min nya kompis.